Gamla innertak!

Jungfrukammaren är första rummet som föll till offer för O. och kofoten. De två tillsammans är en farlig kombination men vi har kommit överens om att endast riva i ett rum åt gången. Jungfrukammaren är tänkt som gästrum och barnens lek-/arbetstrum, direkt bredvid köket. Eftersom det står jungfrukammare på en av de gamla ritningarna har vi nu övergett begreppet pigkammare, det kändes också bättre och trevligare gentemot våra gäster bland vilka vissa mycket ofta brukar hjälpa till med praktiska saker i vårt hushåll.... Men eftersom rummet är av mindre betydelse för vår egen trivsel just nu tänkte vi att det vore bra att testa att riva allt här. Så nu vet vi att väggarna är beklädda med tretex-skiva och därefter tapetserade och målade i minst 5 omgångar. Om vi räknar bakåt med en frekvens av 1 renovering per decennium tar det oss tillbaka till 50-talet ungefär. Vi har endast tagit upp ett hål i tretexen. Förmodligen kommer vi nog att behålla denna tätande och hyfsat släta lösningen. Det verkar som lerkliningen helt togs bort, dock syns de grova hacken i timret där den har fästs en gång för länge sedan. Tätningen mellan timmerbjälkarna består utav en blandad massa av lera och mossa/hö/gräs som sitter rätt löst. Golvet är grovt plank, rätt fint och säkert möjligt att slipa och ytbehandla så det går att ha som det är. Tidsepoken på det är runt sekelskiftet tror vi. Då la man förmodligen om samtliga golv i huset och O misstänker att det var då trosbotten och spånisolering gjordes. Det är i varje fall skönt att slippa det moderna klickgolvet och plastmattan med korkutseende som fanns i olika lager ovanför.

Sedan tog vi oss an taket: och det var den i särklass trevligaste överraskningen: breda kilsågade bräder, med krackelerad färg i grå nyans. Det finns spår efter kakelugnen och efter en inbyggd garderob eller skåp i något hörn. Visst, det är en del spik att ta bort och en del färg att skrapa och måla, men man ser ju redan nu vilket enormt lyft detta blir för rummet! Gästerna kommer att få det fint i jungfrukammaren! Listerna, som är sekelskiftes, tror vi, får nog vara kvar. Elen är fint inarbetat i ett järnrör som man hackat ett spår för i trätaket, det får också vara kvar. Ledningar bör dock dras om, en av dosorna visade spår av gnistor och sot....

Originaltaket som varit målat först i brun färg av odefinierbar kvalitet, vit limfärg, grå oljefärg, sedan två lager papp av olika omgångar och ett lager tretex

Röjsåg, Motorsåg, Äpplen, Plommon och Vinbär

Nu har vi bott i huset i 2 veckor och det har minst sagt hänt en hel del. Dag 2 plockade vi alla svarta vinbären. Buskarna hade fått växa vilt ett tag, och det var en massa kärs emellan, även några lönnar hade slagit rot. Men nu har det rensats och vi tror på kraftig bärtillväxt nästa år om vi bara sköter det fint. Gott blev det i alla fall, med sylt på svarta vinbär och valnötter. Lite stolt att jag orkade med syltning dagen efter inflyttning är jag faktiskt...

O. har under tiden hunnit skaffa sig några nödvändiga verktyg: den hemska kärsen (Kirskål) finns det gott om på denna tomt. Vi var så nyfikna att ta reda på vad vi skulle hitta bland allt ogräs, så nästan hela tomten röjdes bara någon vecka efter inflyttningen. Tack vare att vi var många händer som kunde hjälpas åt har allt nu krattats och samlats i en trädgårdskompost, och markytan har faktiskt kommit fram för vidare utforskning. Tyvärr inte så många roliga fynd: en gammal musfälla, några slängda marschaller, grusupplag och några odefinierade benkotor. Det växer mycket spansk körvel, så röjning sprider en angenäm anisdoft i alla fall. Det som var mest roligt var att ta fram de gamla plommonträden, där det faktiskt växer en hel del fina plommon, olika sorter. Rosenbuskarna fick sig också ett rejält lyft, de var på väg att kvävas fullständigt under en mycket yvig klätterväxt.

Det bästa av allt för mig är vårdeken. Jag är fullständigt superförälskad i detta träd. Det är så vackert, och har under dessa veckor redan blivit nästan lika viktigt som en familjemedlem. Det är fint från alla håll, och nu när vi har röjt en del kan man faktiskt se huset och trädet från helt andra vinklar än tidigare. Är man på övervåningen känns det som att trädkronan är en del av huset, som att man vilken sekund som helst kan öppna fönstret och kliva in i kronan. Det är ett inbjudande träd, man vill verkligen klättra upp och lägga sig där och vila på de mäktiga mossbelagda grenarna, vilket förmodligen inte är lika skönt som det ser ut. Men nog blir det repstege någon gång.