Köksingång till matsalen är ju bara ett måste... Någon gång på 1980-talet har man fått för sig att sätta igen denna praktiska företeelse för att snickra ett skåp i stället. Nu, när skåpet är borta och en dörr på plats (med kammarlås, självklart) så förstår vi inte hur man kunde ta bort något så praktiskt. Fördelarna är otaliga: man kan stänga för pardörren och slipper värmeförlust till övervåningen, man får mer kontakt mellan kök och matsal, och iom det även med matsalens sprakande kakelugn en kall vinterdag, det är mycket kortare att gå emellan, dörren kommer att tapetseras och målas precis som väggarna bredvid, alltså utsmyckas som en lönndörr och inte störa, etc etc. Man visste helt enkelt hur hus skulle formges på 1800-talet.
Matsalsprojektet är i övrigt långt ifrån klart. Någon gå i vintras blev taket färdigställt i alla fall, listorna kom på plats och golvet slipades och oljades. Det sistnämnda är nog den största förbättringen av allt vi har gjort så här långt, inomhus. Det ser mycket mer gediget ut, och ekparketten har fått ett fantastiskt fint lyster. En annan bra sak är att våra nyinstallerade kakelugnarna nu är fint omramade och inarbetade i parketten, och alla spår efter gamla skador och garderober borttrollade....
Och så tapeter..... vi kommer att bli ruinerade på tapetköp, det är ett som är säkert. Nu när vi har vant oss att använda handtryckta saker efter originalmönster och färgsättning i limfärg, så är vi helt sålda. Vardagsrummet blev ju första smakprovet. Originalfärgen (se tidigare inlägg) fick dock stå tillbaka för ett "preusiskt blått" med betydligt mer svärta i färgen. Bara för att jag inte trodde att man skulle stå ut i längden med den mycket klarblåa färgen. Även mönstret är ju lite mer nymodigt (andra hälft 1800-talet) än originalet, som har daterats ca. 1850. Man måste ju "våga" lite och det är ju faktiskt vi som ska bo här och inte originalspökena...
Som bakgrund valde vi den "bruna" varianten, alltså inte hur den kan ha sett ut "nytapetserad" med vit bakgrund, men så som den skulle ha sett ut efter en 10 år ungefär. Resultatet är en sammetsliknande, guld skimrande bakgrund och blå snirkliga matta mönster. Ursnyggt. Tycker vi. Vi ångrar inte en sekund att vi la ner några extra tusenlappar!
Efter mycket om och men, fick det även bli en marmorering på kakelugnens fotsims. Och jag måste erkänna: jag är stolt att O. har åstadkommit detta, på första försöket. Och: vardagsrummet är HELT KLART. Så skönt..... Tänka att det i detta hörnet stod en gammal garderob övertapetserat med textiltapet när vi flyttade in.... Det är SAMMA rum, jag lovar.
 |
| Vardagsrum före... |
 |
| Vardagsrum efter..... |
